söndag 14 september 2014

sickla under jord


Tre fjärdedelar av utflyktskvartetten i trendkänsligt gruvmode


Jag tog en massa spännande bilder på i efterhand obegripliga detaljer, som den här. Förmodligen tänkte jag "wow industri liksom" och knäppte och knäppte.


Givetvis slog jag hjälmen i röret, åtskilliga gånger.







Atlas Copco har använt den här gruvan till att provborra med det som producerats i fabriken ovan jord. Tunneln används fortfarande, men inte i den del som man får turista i som är på 20 meters djup, utan i en annan som finns ytterligare 20 meter ner i marken.



Under tiden som guiden talade om borrkronor och borrtekniker så hittade jag
en stol där jag kunde sitta. Jag passade på att fotografera det här fordonet som jag
inte har en aning om vad det har tjänat för syfte, det förtäljde inte historien och
jag frågade inte (wow industri liksom).





Vi fick information om hur det går till när det sprängs i berget, så nu vet vi det.  



Det fanns lite små små stalaktiter



Det går att ha konferens i det här berget, om en skulle få lust.



Lycklig gruvbesökare som här kan allt som sprängning, borrning och dieselfabriken.



Jag var också där och jag är inte bara sned i ansikten, jag klär också hemskt bra
i bygghjälm.

plötsligt

kom det en ubåt åkande genom sjöstaden

söndag 7 september 2014

hammarbybacken

Pelle och jag gick upp på Hammarbybackens topp idag. 

Jag har dålig kondition. Väldigt dålig. 

Pelle flåsade knappt trots att han i en bit av backen skuttade fram och i en annan drog i mig. 

lördag 6 september 2014

tjejmilen eller två dövöron och blindstyren på äventyr

idag skulle vi titta på när Gunnars dotter Sandra sprang tjejmilen. Jag skulle fota henne tänkte jag. Så vi flydde evenemanget Sjöstadsdagen som ägde rum hemma utanför vårt hus och tog båten Emelie till djurgården.




Snart ett minne blott, eller Stockholms hjärta som en del väljer att kalla slussen för.



Den stolta fadern



Vi hittade fram till loppets 7:e vattenstation och konstaterade att det var tio minuter kvar innan Sandra skulle starta sitt lopp (det här var ungefär två tredjedelar in i banan).



Det var många som sprang och andra som "sprang".


De räckte upp handen för flickors rättigheter. Hoppas att rättigheterna blev glada.



Vi posterade oss vid grinden till Listonhill. "Här KAN vi inte missa Sandra" sa vi till varandra. Det sa vi eftersom vi stod så nära intill där de sprang. "Nu kommer jag nog att kunna få bra bilder på henne, vad roligt" tänkte jag.


Vi glodde och glodde och glodde. Efter ett tag kändes det som att marken började röra på sig. När jag vände blicken mot grusgången inne på Listonhill så böljade den fram och tillbaka. Jag blev lite åksjuk. Någon Sandra såg vi däremot inte. När det gått lång tid och nummerlapparna på joggarna närmade sig 40 000 så kapitulerade vi. "Hur fanken lyckades vi missa henne" sa vi till varandra.

När vi travade iväg plingade det till av ett sms i Gunnars telefon. "Jag såg er, jag ropade hej pappa, men ni såg inte mig" (då var hon i mål).
Men vi såg en påfågel.

tisdag 19 augusti 2014

vi åkte på charter

Vi bestämde oss för att åka till Parga i Grekland efter att jag sett en bild på nätet på den pittoreska byn. Ååh va fint, dit vill jag åka sa jag i ena andetaget, jag bokar resan nu sa Gunnar i det andra. Så vi beställde vår resa, till i mitten av augusti, den förmodligen varmaste månaden på året där och också den månad då grekerna själva tar semester och italienarna invaderar. Det blir nog bra tänkte vi i kör.
parga

Vi valde inget fancy hotell utan ett lägenhetshotell, tvåstjärnigt. Vassos studios hette det. Man kan ana att det är åtta rum på bilden nedanför. De längst till vänster har stora balkonger och ju mer till höger man går desto mer krymper balkongerna och även utsikten. Vår balkong låg på andra våningen längst in till höger. Vi hade ingen utsikt men heller ingen insyn så det gick fint att traska naken i AC-draget på rummet. Det var rent och fräscht, så vi blev inte missnöjda fast vi egentligen fick bottennappet.

Jag skulle utan tvekan rekommendera hotellet till någon som får för sig att åka till Parga.

Det var varmt när vi kom fram. OERHÖRT varmt i mina mått mätt. Så efter att ha tagit en eftermiddagspromenad i hettan kokade jag liksom över och utvecklade en tjusig panikångestattack. Jag har paniiiiiik skrek jag till Gunnar som fick vara florence nightingale resten av första dagen. 
när paniken slår till så känns det inte så härligt att vara jag. 

 Sen mådde jag bra igen.

Det är många som åker moped i Parga, typ alla.


Det finns också gott om vildkatter. 







På strandpromenaden kunde man köpa grillade majskolvar för 1,50 euro. Det gjorde vi inte en enda gång. 



Om man tog sig över ett berg (vilket vi nätt och jämt gjorde utan att svettas bort) så kom man till Valtos beach. Vi badade där en gång, första dagen. Då sa jag till Gunnar att jag skulle återkomma framåt torsdag med utlåtande om jag gillar solsemester eller inte. Just där och då ville jag helst åka hem eller till nordnorge.



På restaurangerna fick vi Ouzo innan maten. Jag tycker att Ouzo är gott. 


Ovanför staden ligger en gammal borg. 
den gamla borgen i bildens högerkant


Många satt på kanten upp till borgen och tog selfies. Men ingen trillade ner såvitt jag kunde se.


Den 14 augusti var det stor festdag i Parga. Det var ännu mer folk i gränderna och på strandpromenaden än de andra dagarna då det också var jättemycket folk överallt. Framåt midnatt var det ett ordentligt fyrverkeri.



En vildkatt igen. Den här tiggde vid borden på restaurangen vi åt på.








Staden igen, sett från borgen.





Som det såg ut i gränderna. Fullt med krimskramsaffärer och små restauranger och jättemycket folk, överallt.


Men på bakgränderna kunde det vara riktigt tjusigt.





Jag försökte sätta mig på muren några meter ifrån mannen med det långa metspöet. Det tyckte han var en dålig idé så han sjasade bort mig.


Staden igen


Sista kvällen var det några som gifte sig. Vi är Sherlock så vi räknade ut att brudgummen kom från Norge. 


Så vad tyckte jag när torsdagen närmade sig?

Charter är inte för mig. Jag vill hellre åka när och hur jag själv bestämmer även om det blir dyrare.

Parga är fint men man ska nog inte åka i augusti.

Att lata sig och läsa lättsmälta böcker hela dagarna passar mig inte jättebra men ska jag orka något annat så måste det vara lite svalare än 36 grader.

Jag gillar inte att sola.