torsdagen den 10:e april 2014

variation

den där heartbleed-buggen sätter kreativiteten på prov

onsdagen den 9:e april 2014

måndagen den 7:e april 2014

söndagen den 6:e april 2014

kvartett





din stora höknäsa


ditt krulliga hår


dina hemskt fula lösögonfransar

fredagen den 4:e april 2014

lennart swahn

den fjärde april firades den internationella morotsdagen. Det var en stor dag.
ögonblicksbild från kvällen den 4:e april


torsdagen den 3:e april 2014

ordtics

konferensens modeord bland de i ledningsgruppen var att "jacka in" eller "jacka ihop".  Till sist blev det det enda jag hörde. 


jag har sadlat om

titulerar mig numera som arkitekt.
här har jag t.ex. gjort om skithålet Slussen.



här är jag bestämt att man ska spränga bort Gullmarsplan. Det blev finare än vad det är idag tycker jag.

måndagen den 31:e mars 2014

fiskögon


perkele

En patient som låg inne på Thorax samtidigt som vi var där.  Han var från Finland, hade
lungcancer och hade genomgått en operation där de tog bort en del av ena lungan.

onsdagen den 26:e mars 2014

resumé

det har varit en händelserik vecka, man får hålla i peruken så den inte blåser av


en av kvällssystrarna på avdelningen var barsk. När det var dags för bakteriedödande
dusch stod hon iklädd jättestora gummistövlar och uppmanade Gunnar att ta sig till
badrummet. "Jag ska se till att allt går rätt till och så ska jag skrubba dig på ryggen" sa
hon.  Gunnar blev jättesugen på att duscha. "Ett erotiskt moment" när hon stått och
inspekterat  honom när han stod och tvålade in sig beskrev han det som efteråt.

Jan bodde till att börja med i samma rum. Han hade varit med om en hjärtattack, men det
hade han nog själv inte någon aning om, förutom i tre minuter åt gången när någon
just talat om det för honom. Samma minnesspann gällde varför han hade elektroder
tejpade på bröstkorgen, vilket rum han bodde i, var han var någonstans och vetskapen
om att hans fru begravdes för två år sen. Jag passade på att prata med hans dotter ute
i korridoren där jag sa att jag tyckte att hon var ett under av tålamod och att vi hörde hur
hon kämpade. Hon såg tacksam ut och sa att hon också hade en bror men att han inte
brydde sig om pappa. "Varför är det så" frågade hon mig, "JAG behöver honom" sa hon.
Jag kunde bara rycka på axlarna och säga att jag kunde sätta mig in i precis vad hon
menade. "Min mamma är inte dement" sa jag, "men det är hon och jag, fast vi egentligen
inte är ensamma".