torsdag 14 februari 2013

koloskopi

inatt drömde jag att jag skulle till läkaren och göra en koloskopi.

Innan undersökningen skulle jag klä av mig allt utom mina tröja och jag skulle ta på mig en tung, grå yllemorgonrock. Den var så tung att jag knappt orkade lyfta den. När jag lyckats baxa på mig morgonrocken satte jag med ned och började rita lite på min iPad. Jag försjönk som vanligt i ritandet och märkte efter ett tag att jag glömt bort tiden. Själva omklädningsrummet var beläget i en korridor med olika kontor och för att komma till undersökningsrummet fick jag lov att passera flera olika kontorsrum där det satt folk och jobbade.

Undersökningssrummet var stort och mitt i det stod en stor ljusblå, hög säng där jag blev ombedd att ta plats och lägga mig ihopkrupen som en boll med knäna under mig. Läkaren stod vid en monitor som hon hade svårt att få igång, vad hon än tryckte på så fick hon felmeddelande på skärmen. Hon vände sig efter ett tag emot mig och frågade om vi skulle skjuta upp undersökningen till en annan dag. Jag svarade att jag tyckte att vi skulle fortsätta eftersom det ändå skulle behövas göras och att det var skönt att få det gjort. Läkaren återvände till sitt knapptryckande.

Efter en lång stund tillkallade systern en annan läkare. Under den långa stunden låg jag ihopkrupen som en boll och undrade om jag skulle dra ned byxorna eller behålla dem uppdragna (märkligt eftersom jag tagit av mig dem tidigare i omklädningsrummet). Medan den nyinkallade läkaren stod och försökte få igång monitorn kom det plötsligt in en hyperaktiv, naken, mycket kortväxt och hårig man inskuttande i rummet. Systern försökte mota ut honom ur rummet och till sist lyckades hon. Hon stängde dörren och drog för en gardin som satt på fönsterglaset. Dörren gick inte att låsa. Hon gläntade lite på gardinen och spanade efter om mannen skulle komma tillbaka, sedan gick hon tillbaka till läkarna som höll på med monitorn.

Sen minns jag inget mer.